Så var det äntligen dags. Vid nio blev vi upphämtade på vårt guesthous och skjutsade till barnhemmet. Om vi klagade på värmen igår, så gjorde det definitivt nytta. Idag var det störtregn och till och med lite åska. Väl framme vid barnhemmet hade vi först en pratstund med socialarbetaren. Därefter så tog vi plats på golvet bland alla leksaker medan föreståndaren för barnhemmet gick iväg för att hämta huvudpersonen. Så kom han då äntligen gåendes. Blyg och lite sammanbiten, men ändå nyfiken. Vi lekte en stund och sen visade han runt på barnhemmet. Efter ungefär en och en halv timme var det dags för honom att sova middag, och vi sa hejdå och framför allt, Vi ses imorgon. För imorgon är det stora dagen då han kommer till oss och sen stannar för alltid.
Helt förståligt så var ju detta en väldigt konstig situation för honom. Hur mycket de än förberett honom och visat våra videor för honom, så blir det ju helt klart annorlunda att ses i verkligheten. Han var som sagt lite reserverad, men ju längre tiden gick, dessto närmare vågade han sig. När vi satt på golvet, så kom han närmare och närmare och till sist så satt han och lutade sig emot oss. Även om han inte vågade sig på en kram när vi gick så var han generös med high fives och passade på att hålla Elias i handen.
Efter att Kea lämnat för middagsluren så satt vi tillsammans med föreståndaren och gick igenom allt. Man kan bara känna tacksamhet för på vilket sätt de sätter baren i första rummet och gör allt för att de ska få en så bra start i livet som möjligt. Förutom allt praktiskt kring hans rutiner mm, så fick vi väldigt mycket bilder och filmer. Samtidigt som vi tackade för allt som de har gjort för Kea, så tackade de för att de fått låna honom under dessa två och ett halvt år.
Nu laddar vi för imrgon då vi inte bara hälsar på utan han blir vår för evigt.