Både vi och grannfamiljen har ett barn sedan tidigare som är 5 år och vi fick båda barn som är 2,5 år gamla. Dvs vi har ungefär samma utmaning att behålla familjesämjan. Därför kände vi att det var dags för de äldre barnen att få göra något på egen hand. Därför begav sig jag och Elias tillsammans med flickan i den andra familjen och hennes mamma till Elephant Sanctuary och Monkey Sancuary. Principen är den samma för båda ställena, dvs de tar hand om övergivna elefanter respektive apor. För elefanterna så är det framförallt i de fall tjuvskyttar skjuter elefanter och det blir en över som i och med detta inte har någon flock. Då tar de hand om den och försöker hitta ett sätt för att placera tillbaka den i något naturreservat. För aporna är det som så att de tar hand om apor som folk har tröttnat på att ha som husdjur, så de har oftast ingen naturligt beteende och de kommer aldrig att placeras tillbaka i det vilda.
Innan lunch var det dags för elefanterna. De har fyra elefanter för tillfället, och vi började med att mata en av honorna. Det är mäktiga djur på avstånd, och när man kommer nära så är de enorma. Elias var snabb att ge en omgång pellets, men sen behövdes det lite fundering innan han var redo för nästa omgång
Därefter gick vi iväg genom en skog med elefanterna gåendes efter oss (med djurskötare😀). Barnen var inte helt bekväma med att ha två stora elefanter bakom sig och höll bra koll bakåt. Även jag får erkänna att jag inte tyckte det kändes helt bekvämt när guiden som gick framför oss gick saktare än elefanterna, dvs att dom kom närmare och närmare… Till sist var vi framme vid en öppen plats och det var dags att få komma nära elefanterna. Vi fick gå fram och stå bredvid elefanten och känna på öron, snabel, betar, på foten, under foten mm. Även detta var helt förståligt lite läskigt, men modet övervann till slut och både jag och Elias har numrerat klappat en elefant bl.a. under fötterna, inte alla som gjort det✌️
Därefter bar det av till lunch och efter lunchen var vi tillbaka för att titta på aporna. Liksom på förmiddagen så var vi ensamma besökare, och fick en väldigt exklusiv visning. Som jag nämnde så har aporna tidigare ofta varit husdjur och därmed lärt sig många mänskliga beteenden. Vi blev förvarnade att inte ha lösa föremål på oss eftersom många av aporna gärna hämtar både det ena och andra i fickor och väskor. Det första som hände när vi kom in var att de snodde grannens munskydd, så då la jag och Elias undan kepsarna. De flesta aporna var hur snälla som helst så länge dom fick röra oss och inte tvärt om. Övriga i sällskapet var inte så intresserade av detta så jag fick ställa upp bli pillad i håret och ha en apa med sin två veckor gamla bäbis i knät.
Trots att det var lite läskigt så tog Elias mod till sig och gav apan i mitt knä en jordnöt. Detta var en av höjdpunkterna för dagen som han stolt berättade om efteråt. Totalt har de 153 apor för tillfället och förutom att beskåda dem gick vi bl.a. över två hängbroar med finfin utsikt.
När även denna del var avslutad så var vi nöjda och begav oss hemåt igen. Hemma möttes vi av Hanna och Kea som liksom vi har haft en bra dag. Detta var ett välbehövligt avbrott efter att vi nu varit familj under snart två veckor och under denna tid varit väldigt mycket tillsammans. Vi som var iväg hade en dag full med upplevelser och de på hemmaplan sammanfattade sin dag som ”lugn och skön”
