På äventyr…

Idag åkte jag och grannfrun på utflykt på egen hand tillsammans med guiden Nick. Målet var African Market och shopping. För den som aldrig varit på en afrikansk marknad kan jag säga att försäljarna är ute efter en som pirayor och det gäller att kunna pruta. Börjar du kika på något så är du snart deras vän och förväntas va intresserad av allt i deras ”corner” även om man vänligt men bestämt bara säger att man vill titta. Det samlar allt man tittar på för att sen ge dig ”à very good price”. Så klart finns inga priser utmärkta så man har ingen aning om vad det kan vara värt, så det gäller att bestämma sig innan vad man tycker att någonting är värt. Ge dig absolut inte in i en diskussion om priset om du inte är intresserad av varan.

Marknaden var inte jättestor men tillräckligt enorm för att ubnder 2h 45 min inte orka igenom hela. Det var kanske ett 50-tal stånd. En del försäljare var mer ihärdiga att få just sina produkter sålda och ville gärna ge dig presenter för att man skulle mjuka och välja just deras saker. En annan teknik de använde sig av var om jag handlade hos en så kom en annan och ville packa ens saker… bara för att man skulle komma förbi just deras stånd också. De packade extra långsamt bara för att man lagom skulle hinna kika på deras grejer också. Om man sa tex. att man var intresserad av en tavla med en noshörning och just den försäljaren inte hade det jag ville ha, så kom 10 andra med sina produkter av samma sak, allt för att jag skulle bli nöjd. Visst, det var ju trevligt, men ännu svårare att tacka nej.

Lägg på detta ordet CORONA, ni vet det där viruset som påverkar oss. Detta innebär ju alltså INGA turister. En försäljare berättade att de inte sett några utländska turister på mer än 1 år. Vi var ensamma på marknaden nästan hela, så de bokstavligen slet i oss för att få just SINA produkter sålda. Eftersom jag verkligen AVSKYR att pruta och handla på detta sätt var detta en psykisk pärs. Vår guide hjälpte oss då och då och stöttade oss att det var ok att gå vidare och att vi skulle börja på 25% av utgångsbudet. Ibland prutade de med sig själva, men oftast fick man lägga ett skambud för att sen sakta gå uppåt för att hamna där man tänkt sitt max. Ibland gick det bättre, ibland sämre. Men överlag är jag nöjd med mina inköp och priserna jag fick till. Eftersom vi troligen var deras första och enda kunder för dagen så upplevde jag att vi fick lägre priser än vad de tänkt, men förmodligen är de ändå väldigt nöjda de också. Några av dem sa typ, ”stötta mig så jag kan köpa mat ikväll”, känns ju sådär att gå vidare från det utan att handla något. Jag har än så länge inte ångrat mina inköp däremot kommit på några jag ville ja gjort, men men… måste ju spara något till nästa resa om sådär 5-10 år. Vi var alla tre, även Nick, helt slut när vi var klara. Men han var nog mest uttråkad att vänta på oss. 😂😅

Efter denna pärs åkte vi och åt lunch på Volo telo innan vi åkte hem. Åt en favorit i repris. Vi avslutade det hela med en välbehövlig kopp kaffe.

Väl hemma mötte alla barnen oss med glädjerop och kramar och de var såååå glada att se oss. De hade alla haft en rolig dag med fler springtävlingar, ballongkastning och disco. Det låter som om jag och grannfrun kan åka på fler utflykter på egen hand….

Nu sover redan den yngsta medlemmen, så nu väntar läggning av den äldre till ljudet av ett rejält åskoväder. Blixtarna lyser upp rummet.

Ett äventyr är över, jag är glad att ha fått denna erfarenhet, men gör nog inte om det de närmaste åren.

Tror jag gör Elias sällskap att somna, är som sagt helt slut. Natti natti!